Den andra Nyköpingsturen blev vädermässigt nästan en kopia a den första. En kylig klar morgon följdes av en efteriddag med sensommartemperatur. Tre deltagare som för första gången på länge valde att samåka rullade mot Nyköpingsområdet. Denna gång återvände vi till Marsäng och inledningsvis var det en lugn morgon. En stationär duvhök och en dito sparvhök som sågs jagande över området var vad som hände rovfågelmässigt. Efter ett par timmar kom en del sträckrörelser igång. Flera sparvhökar, en fjällvråk, en vacker hane blå kärrhök som jagade några varv, en brun kärrhök, två tornfalkar och 10+ ormvråk räknades in. Dessutom några stationära havsörnar. Under dagen konstaterades ett hyffsat duvsträck med flera stora flockar på stadigt sträck på rejäl höjd. Bland tättingar var det ett visst sträck av bo/bergfink och enstaka ladusvalor. Mer stationärt ängspiplärkor, grönfink, grönsiska, steglits, stare. En varfågel hade anlänt till lokalen. Som förra gången besökte vi även Strandstuviken/snäckviken. En rödspov sågs på behagligt avstånd liksom en kustpipare. I övrigt fanns inga vadare kvar. En ägretthäger var rörlig i området liksom en tornfalk och några havsörnar.

De senaste åren har vi haft dubbla utflykter till Nyköpingstrakten i september, en i början av månaden och en i slutet. Vid årets första tur bestämde vi oss för att testa en klassisk sträcklokal som vi ofta besökte längre tillbaka under åren, nämligen Horns båtvarv norr om Nyköping. Många år i sträck har vi valt Marsäng, som är en mer komplett lokal med mer fågel oavsett väder. "Tyvärr" var det fint och nästan stilla väder denna söndag och sträcket uteblev helt. Den nyröjda strandängen vid Horn bjöd på ett dussintal enkelbeckasiner och en del snatterand, kricka och gräsand rastade i viken. En förbipasserande sparvhök och en lärkfalk blev enda rovfåglarna. En hel del ladusvalor fanns i luften och en ärtsångare hoppade omkring i buskarna. Vi bröt upp från Horn relativt tidigt och förflyttade oss till andra sidan fjärden, till Strandstuviken. Vadarstranden nedanför fågeltornet var tom men ute i viken rastade ett tjugotal vackra stjärtänder. Även här passerade en lärkfalk i riktning mot Snäckviken dit vi också raskt förflyttade oss. Här fanns lite mer att se. Sex stycken svartsnäppor, några brushanar, en större flock krickor samt en del tofsvipor förosökte i inre delen av viken. Lärkfalken jagade sländor över vassarna och strandängen under hela vårt besök. Var det samma som följt med ända ifrån Horn? En stenskvätta och en törnskata fanns fortfarande kvar. En havsörn, en brun kärrhök och några ormvråkar fanns i området. Ute på fjärden rastade en hel del dykänder och faktiskt tre arter doppingar, 3-4 stycken unga svarthakedoppingar, ett par smådoppingar förutom ett större antal skäggdoppingar. En dag med härligt sensommarväder men måttligt med fåglar. Blir som vanligt intressant att se vilken artsammansättning som bjuds tre veckor senare.

Det blev lite ”dropp in” till Pilkrogsvikstornet kring kl. 17 och de först anlända hann se en kärrsnäppa längst i syd innan den försvann. Det skulle visa sig bli kvällens enda. En juvenil mindre strandpipare stod mest och sov medan några grönbenor gick omkring och födosökte. En skogsduva hittades vid stranden bland alla grå- och kanadagäss och ett mindre antal tofsvipor. Vi for vidare till Häggnäsviken och kunde bokföra ett exemplar vardera av skogssnäppa, större strandpipare och gluttsnäppa i vadarkolumnen. Bland gäss och gräsänder fanns också några få tranor. De åtta deltagarna åkte så ut till Tullgarnsnäsparkeringen för promenad söderut. Törnskatfamiljen var kvar vid Rävsalaviken, och på vattnet låg bland annat en del gråmurriga knipor och vigg i eklipsdräkt. En överflygande fiskgjuse visade sig bli kvällens enda ”rova” – inte ens någon havsörn sågs! Från bergsknallen väster om vadarstranden kunde vi njuta av flera för kvällen nya vadararter såsom drillsnäppa samt juvenil svartsnäppa och rödbena och inte minst två gamla kustsnäppor med sina tegelröda bröst, allt i fint medljus. Strax utanför vassen fladdrade en ung dvärgmås runt och fångade insekter, kanske den mest svårtippade av kvällens arter. Ute på skären i sydväst fick havstrutfamiljen trängas med storskararna som i jämförelse med de gamla trutarna såg tämligen spinkiga ut. Se Artportalen för fler av kvällens arter rapporterade av flera deltagare.

Årets första tisdagsutflykt blev en lyckad kväll. Vi var 7 skådare som inledde den varma men mulna eftermiddagen vid Pilkrogsviken där vi bland en mängd gäss också kunde se några vadare som t.ex. Grönbena, Gluttsnäppa, Brushane, Rödbena och Mindre Strandpipare. Efter en tids skådande bar det sedan iväg till Tullgarnsnäs där vi vid strandkanten och i vattenbrynet fick se bl.a. Skogssnäppa, Rödbena, Större Strandpipare, Brushane och ett 20-tal Grönbenor. Några Tranor gjorde en överflygning och över vattnet jagade en Havsörn. Vi tyckte alla att det var trevligt att komma igång med våra tisdagsutflykter och att träffas igen efter sommaren. En god kvällsfika förhöjde också stämningen.

Åtta skådare, förhoppningsvis för sista gången i lika många bilar, förflyttade sig till Mörkö för planering av förnattens lyssning efter ”nattsångare”. Medan vi inväntade att solen skulle försvinna bakom horisonten kl. 22 konstaterade vi att antalet rapporter senaste tiden från våra två kommuner var i stort obefintliga, såväl av nattliga virtuoser som mer raspiga stämmor såsom ”krexande”. Så det fick bli att satsa på riktigt ”primärskådande”, dvs att leta upp något nytt! Vi beslöt att söka av södra Mörkö till att börja med och delade upp oss i två grupper för att systematiskt lyssna av både stränder, våtmarker och fält längs Pålsundet, vägen ner till Eriksö samt östra sidan förbi Oaxen. Det tog tid innan det blev tillräckligt skumt för att kvällens trastar och rödhakar skulle ersättas av de första rörsångarna och näktergalarna. Det hela började ganska magert, men så kontaktades den östra guppen av den västra och meddelade att en busksångare sjöng nere vid Boviken, den första i våra kommuner sedan 2017. Sedan vi alla njutit av denna mästersångare avslutade vi så småningom vid Åbykvarn men där fanns inte den tidigare rapporterade kärrsångaren kvar.

Årets långa vårutflykt fick för andra året i rad gå till hemmamarkerna p g a pandemin. Vädret var på vår sida med årets varmaste dag och nästan vindstilla förhållanden. En stor uppslutning med 14 deltagare fyllde i det närmaste parkeringen vid Tullgarnsnäs där kvällen inleddes. En del sjungande fåglar såsom lövsångare, svartvit flugsnappare och rörsångare hördes längs promenaden ut till obsplatsen. En gök flög förbi på nära håll. På hällarna fanns både fisk- och silvertärnor. Det första som fångade våra blickar ute på vadarstranden var ett par gravänder, ett par skedänder och några vitkindade gäss. Bland vadarna sågs en ensam kärrsnäppa, någon gluttsnäppa, en brushane samt en del rödbenor. På typiskt maner gick några krickor och födosökte i strandkanten. Längs vägen tillbaka över strandängarna stöttes grönbenor (ett tiotal) och ängspiplärkor spelade. Ett par bruna kärrhökar drog över vassen och rördrom hördes från NO. När skymningen närmade sig förflyttade vi oss till Häggnäsviken och fågeltornet. Näktergal sjöng från sumpskogen längs vägen ut. I det sista tubkikarljuset sågs två svartsnäppor, några bläsänder, ett par bergand samt några småskrakar. Som vanligt denna tid på året hoppas vi på dubbelbeckasin i skymningen men det blev inget napp.

Efter att för första gången på många år behövt ställa in förra veckans vårutflykt på grund av ”vinterväder” genomfördes den under mer normala aprilbetingelser. Tornet i Pilkrogsviken rymde inte alla 11 deltagarna samtidigt så här i Corona-tider, men eftersom det blev lite ”drop in” löste det sig. Vi kunde njuta av mindre strandpiparparet och snatteränderna som numera tillhör hemma-arterna för lokalen. En stare hade fått sätta livet till i klorna på en sparvhökshona som i sin tur attackerades av en stöddig kråka. Två storspovar föranledde viss diskussion då en viss storleks- och inte minst påtaglig näbblängdsskillnad förde tankarna till om den ena var den småspov som några dagar tidigare setts på platsen. Karavanen av bilar gled så vidare till Tullgarnsslottsparkeringen för vidare skådning från Häggnästornet. På vattnet sågs både rastande ”norrlänningar” såsom bläsand, bergand och salskrake som lokala rastare som svarthakedopping. Årets första brushanar sprang omkring på norra stranden. Artlistorna för kvällen från flera av deltagarna finns som vanligt i Artportalen.

Årets första vårutflykt inleddes programenligt och Pandemianpassat med samling vid Pilkrogsviken efter egen transport. Vädret var kyligt denna kväll men ett rejält gäng, 13 personer, slöt upp. I Pilkrogsviken fanns en hel del gäss av flera arter. Bland större antal grå- och kanadagäss fanns såväl några bläsgäss som några vitkindade samt en ensam sädgås. Ute i viken hade skäggdoppingar anlänt. Turen var planerad till Mörkö men planerna ändrades till Tullgarnsområdet som bedömdes ge mer för dagen. Vi började att spana av Västerviken och en större flock rastlösa hämplingar tilldrog sig intresse. Flocken innehöll ett mindre antal vinterhämplingar. För övrigt gav Västerviken inte så mycket utdelning och vi begav oss ut till tornet vid Häggnäsviken. Där fanns lite mer att se, t ex några arter vadare - rödbena, skogssnäppa och strandskata. Bland simänderna kan bläsand och kricka nämnas och bland dykänderna salskrake and bergand. I kvällningen åkte en del av gänget ut till norra Mörkö för att göra ett försök på jordugglan som sett där dagarna före. På plats fick vi bekräftat av en bekant att ugglan var kvar och några fick se den då den rörde sig i skymningen från Skanssundet ner mot Sandasjön.

Det blev riktigt örnväder vid årets räkning med friska vindar som lockade örnarna på vingarna. Från vår position på Slessberget såg vi 7 olika individer havsörn och under samtliga av kvartarna som de två räkningstimmarna var uppdelade i rapporterade vi flera örnar (2-6 st). Arrangörerna summerade till ett bedömt antal ifrån Mörköområdet på 18 st. Totalt i hela inventeringsområdet räknades 261 havsörnar och 4 kungsörnar vilket var väsentligt mer än förra årets 125 st då vädret var dåligt med dimma i stora områden. Största antalen fanns i delområdena Hjälmaren inkl. Tysslingen och Kvismaren med 85 st, Mälaren väster om Hjulstabron och väg 55 med 61 st och Mälaren öster om Hjulstabron och väg 55 med 72 st. I stockholmsområdet sågs 12 st. Inventeringen omfattade 88 obsplatser i 5 län och 20 kommuner. Vi planerar att delta även nästa år så håll utkik på hemsidan nästa vinter.