Den stora örnräkningen i början av mars börjar bli tradition och i år räknade vi från samma plats som förra året, Slessberget på sydvästra Mörkö. Det var en solig och lite blåsig dag med en aning vår i luften. Redan på väg upp mot den sydligaste toppen av berget fick vi ett gäng havsörnar och ett stort gäng korpar nära över huvudet där de hängde på uppvindarna från den västliga vinden. Under hela räkningsperioden fanns flera grupper av örnar, troligen familjegrupper, synliga i området. Nära kring berget rörde sig en grupp av två adulta fåglar och tre till fyra yngre individer. Ner över Eriksö fanns några fåglar stationärt och på långt avstånd över Trosa-sidan av Tullgarnsviken ytterligare några. Varje delrapport (man rapporterar varje kvart) innehöll mellan 6 och 11 individer. Detta var det första av våra rälningsår som gav lite vårfåglar som bonus till örnarna. Det fanns sångläkor, duvor och ormvråkar i rörelse. Nära obsplatsen hade vi stationärt en mindre korsnäbb som hävdade revir från de grantoppar som vi hade under oss och därmed kunde avnjuta korsnäbben mot mörk bakgrund. En sammanställning av hela örnräkningens resultat finns på Västmanlands Ornitologiska Förenings hemsida på adressen http://vof.birdlife.se/resultat-av-ornrakningen-2019/.

Årets fågelskådningens dag samlade nio deltagare av varierande skådarvana. Det var en solig men rejält kylig morgon som inleddes med spaning över västerviken. Turen gick sedan som vanligt genom den norra delen av slottsparken som i år är ordentligt urglesad och betydligt luftigare än tidigare. De vanliga sjungande arterna såsom grönsångare, lövsångare, trädpiplärka, bofink, tal- och koltrast, rödhake och mesar höll morgonkonsert medan fikat intogs på vår traditionella kulle. Vi avslutade som vanligt vid fågeltornet där vi såg rödbenor, strandskator, tofsvipor, fisktärnor, fiskgjuse, havsörn och ängspiplärkor. En rörsångare sjöng i vassen innanför tornet. Dagens mest udda observation var en gråsäl som hade simmat hela vägen djupt in i Häggnäsviken. Efter att vi avslutat den gemensamma vandringen kollade några av oss in huggormarna längs den västra muren vid slottet och sedan den dvärgmås som någon dag innan hittats i Norasjön.

Under flera år har vi i mitten av maj, i år den 14:e, tagit en lång tur till Hjälsta viken på Mälarens norra sida för att avnjuta den riktigt stora fågelsjöns artrikedom. Lokalen ligger strategiskt till och samlar upp mycket flyttfågel förutom typiska arter för stora slättsjöar. Den tidiga kvällen inleddes vid parnassen i söder där vi vandrade genom lövlunden ut mot strandängar och vasshav. I lunden fick några av deltagarna höra sin första trädgårdsångare för året tillsammans med svarthätta, trastar med flera. Ute på strandängen fanns ett gäng gulärlor, grönbenor, fisktärnor och skrattmåsar. I videsnåren ute längs WWF-spången hade vi fått rapport om att en pungmes byggde bo. Vi fick se fågeln mycket fint och höra dess fina lockläte. I vassarna hörde vi på nära håll vattenrallar, en rördrom, rör- och sävssångare, sävsparv och skäggmesar. En rörhöna simmade runt i en av kanalerna. Turen fortsatte till stora tornet för att hinna utnyttja den sista solen. Längs vägen ut fick vi brushanar i speldräkt, en svartsnäppa, buskskvätta, ladusvalor och glimtar av änderna och gässen, även några sädgäss, ute i sjön. Alla simandsartera utom en, stjärtanden, sågs under kvällen. Det dröjde dock tills sista stund innan herr och fru årta hittades. Tre eleganta svarttärnor piffade upp bland alla fisktärnor och skrattmåsar. När ljuset började tryta strosade vi tillbaka mot parkeringen för att sedan vandra mot nordvästra delen av området med förhoppning om dubbelbeckasin som vi lyckats få in de flesta åren. Till vårt förtret började en kvällsbris dra över ängarna som gjorde lyssningen svårare. Den avtog sedan lite och efter en stunds väntande kom dubbelbeckasinspelet igång på hyffsat avstånd från stigen. En småfläckig sumphöna spelade desto starkare och mot slutet hördes vassångaren tydligt trots det relativt långa avståndet ut till vassarna. En näktergal hördes på långt håll.

Nattsångarutflykten den 11:e juni blev flyttad till fredagen i samma vecka eftersom tisdagen bjöd på tjurigt väder och dåliga förutsättningar för lyssning. Desto finare blev fredagskvällen med kvällssol, i princip vindstilla och ljum temperatur. Vi satsade helt på Mörkö denna kväll. I området kring Dåderö hade tidigare rosenfink hörts och en promenad i området skulle bli kvällens första anhalt. Ingen rosenfink hördes men en härmsångare och en del av de vanligare sångfåglarna. En morkulla drog över. Kring solnedgångan ägnade vi en stund kring Sandasjön men där fick vi "bara" näktergal. Turen gick så ner på sydöstra sidan där en kärrsångare spelade vid Söräng på hyffsat nära håll. Lite längre söderut, vid Baggtorp fanns ytterligare en kärrsångare samt näktergal. Nattskärra hade rapporterats längs den sydliga delen av körvägen runt södra/mellersta Mörkö. Vi stannade till på flera ställen men ingen nattskärra, dock kattuggla på två ställen, varav det ena ute på Kålsö. Från norra delen av Kålsö hördes en sävsångare i natten. En fin kväll men några fler arter hade vi hoppats på. Undertecknad tog vägen förbi Skarlunda-området på vägen hem, vid halvtvåtiden. Där var det mycket aktivitet med två olika kornknarrar varav en på mycket nära håll. Kärrsångare och näktergal spelade intensivt.

Lyssna på de här intressanta ljudinspelningarna av en sjungande fågel i Södertälje från i somras. De är inspelade av Stefan Bengtsson och har bedömts som en avvikande gransångare.

Årets första klassiska “tidagsutflykt” genomfördes i lite höstlikt väder – ganska blåsigt och som mest cirka 18 grader mitt på dagen. Föregående dag var en varm högsommardag och vår förhoppning var att kallfronten som passerade under tidiga morgontimmarna och åtföljd av lite regn skulle få vadarna att ta paus. Vi var 5 skådare från föreningen och en reporter från SVT:s lokalredaktion som strålade samman för ett första avspan av Pilkrogsviken, där bland mycket gäss och tofsvipor vi letade fram en brushona, två unga mindre strandpipare och 15 grönbenor. Raskt drog vi vidare mot Tullgarn där två till StjOF-are anslöt. Västerviken var tom på fågel då en traktor slog maden norr om diket, så vi promenerade omgående till Häggnäsvikens “torn”. Där fylldes vadarlistan på med alla tre stor-tringorna: rödbena, gluttsnäppa och svartsnäppa samt dessutom en skogssnäppa. En del dykänder och några skäggdoppingar låg ute i viken. Efter viss fördröjning kunde vi lämna SVT-reportern och ta oss ut till vår berghäll på Näset för att spana av maden öster om oss och ta det efterlängtade “fikat”. Vadarlistan fylldes på med två unga större strandpipare + en hörd strandskata och en brushane och några grönbenor togs i repris. En utförligare artlista (inklusive kattugglan i sitt hål i “Djurgården”) finns i Artportalen.

Vi var 9 skådare som efter en regnig dag for ut i fint eftermiddags-kvällsväder. Första stoppet blev Pilkrogsviken, Järna där ett stort antal grågäss och kanadagäss slagit sig ner, men också en hel del annat, tex. starar, sädesärlor och skogsduvor. Efter det korta stoppet i tornet bar det iväg till Tullgarn och Västerviken / Häggnäsviken. Här kunde vi njuta av en hel del olika arter, för att nämna några: Havsörn, steglitser, skogssnäppa, större strandpipare, brushanar,svartsnäppor, tornseglare och brunand. När vi kände oss nöjda med Tullgarn bar det av till Tullgarnsnäs där förutom fyra storspovar, en drillsnäppa , fyra svartsnäppor och en hel del andra arter väntade på oss, men också kvällens fikastund med lite fågelprat. En rörsångare hördes i vassen och en havsörn seglade över oss. På det hela en lyckad och trevlig utflykt.

Den tredje tisdagutflykten samlade 8 skådare och kvällens första obsplats blev tornet vid Häggnäsviken. Vädret bättrade sig till kvällen med en del sol som ger bra kontraster på fåglarna. Vid Häggnäsviken fanns som vanligt en hel del änder och doppingar. Flera hundra viggar i sällskap med flera tiotals skäggdoppingar dominerade ute i viken där även ett ex vardera av brunand och svarthakedopping hittades. Bland simänderna sågs förutom gräsänder hela 30-talet snatteränder samt en del krickor och några skedänder. På vadarlistan antecknades 7 gluttsnäppor, 5 brushanar, en storspov samt en enkelbeckasin. Förflyttning till Tullgarnsnäs gav en påfyllning på vadarlistan som denna kväll slutade på 12 arter. Vid näset fanns en kustsnäppa, en kustpipare, en kärrsnäppa, 7 svartsnäppor, 12 grönbenor, 25 större strandpipare, en rödbena och en skogssnäppa. En större flock krickor födosökte på strandängen tillsammans med vadarna. Under kvällen sågs även flera havsörnar, en fiskgjuse, en ung brun kärrhök.

Den femte och sista ordinarie tisdagsutflykten samlade åter igen ett knappt tiotal deltagare i den riktigt varma sensommarkvällen. Helt molnfritt och svaga vindar gav mycket fina obsförhållanden i medljus ute vid Näset. Kvällens första vadare blev en rödbena och en drillsnäppa vid de små hällarna närmast vassen på Östra sidan av udden. Ute på vadarstranden fanns till en början ett tjugotal tofsvipor som drog iväg och kom inte åter. Under kvällen sågs följande vadare: 8 svartsnäppor, 1 rödbena, 1 kustsnäppa, 2 grönbenor, 3 kärrsnäppor (en äldre och två yngre), 2 spovsnäppor, 1 myrsnäppa, och en större strandpipare. Vid vadarstranden fanns också hela 140 krickor samt 11 skedänder. En ung brun kärrhök jagade över vassen och en havsörn syntes i en trädtopp ute på Hållskär. Flera gulärlor drog omkring bland de talrika sädesärlorna. Mot skymningen drog en flock på ca 25 tranor in mot näset och två skräntärnor fiskade.

I år blir det två turer till Nyköpingstrakten och den första gick av stapeln den 8:e september. Fyra förväntansfulla begav sig söderut med hopp om intressanta rovfåglar efter den senaste tidens alla aftonfalkar och enstaka stäpphökar. Flera av deltagarna hade under lördagen beundrat aftonfalkarna på Mörkö. Morgonen inleddes som vanligt vid Marsäng där Nyköpingsskådarna redan var på plats när vi anlände. De hade dagen innan haft hela 11 rovfågelarter. Vi inledde med att kolla av vilka tättingar som fanns på plats på ängarna och i vasskanterna. Vi fick se blåhake, sävsångare, sävsparv, några gulärlor, sånglärkor, ängspiplärkor, en törnskata, gott om stenskvättor och senare på förmiddagen en rödstrupig piplärka tydligt lockande flygande just förbi oss. Ute vid Marsviken satt en kungsfiskare på en stolpe. Tiden gick men något rovfågelsträck blev det aldrig. Några troligen stationära tornfalkar, några sparvhökar, några ormvråkar, ett par havsörnar samt en sträckande hane brun kärrhök blev facit. Vid sena förmiddagen beslutade vi oss för flytt till Strandstuviken. Där fanns i stort sett inga vadare kvar men en en del änder och gäss. Vi provade deras nya torn i norra delen närmast badplatsen och det verkade mycket stadigt och gediget byggt. Vi fick se två ägretthägrar, en ung gravand, några stjärtänder, ett par salskrakar i Snäckviken förutom de vanligare arterna. Det blir intressant att se vilken artlista vi får ihop tre veckor senare. Blir det fjällvråkar och chans på blå kärrhök, pilgrimsfalk, stenfalk och kungsörn?

Den andra Nyköpingsutflykten blev inte riktigt som förväntningarna/förhoppningarna efter den första. Morgonen bjöd på tät dimma och vindstilla väder. Prognosen gav förhoppningar om lättande dimma men fortsatt mulet väder. Väl framme i Nyköping låg dimman fortfarande tät och chansen till sträck skrevs till noll. Vi beslutade att besöka Brannäs våtmark istället och leta tättingar. Vid några tillfällen längs vår vandring utefter våtmarken brände det till en aning med mindre ansamligar av sångare men bara gransångare hittades. Vi gick hela vägen ut till klipporna vid kusten men där var lugnt sånär som på ett par havsörnar. Sävsparvar, snatteränder, ngn hörd vattenrall var annars behållningen. Turen gick sedan vidare till Strandstuviken. En hel del simänder med flera tiotals av kricka, några stjärtänder, minst ngt hundratal bläsand, skäggdoppingar, viggar, några knipor, några storskrakar, en ensam gravand samt en hel del knölsvan uppehöll sig i viken. Glesa flockar med ängspiplärkor drog runt tillsammans med kvardröjande sädesärlor. Ingen imponerande artlista denna dag men en trevlig utflykt ändå för de fyra deltagarna.

2019 års höstresa gick liksom de senaste åren till södra Öland. Resmålet hade hållits öppet för att invänta väder, vindar och senaste tidens observationer. Vi var tre personer som reste ner från Södertälje på torsgakvällen och så hade vi en medlem som anslöt på plats. Fredagsmorgonen, som inleddes i gryningen vid södra udden, var småregnig men mild. Direkt när vi klev ur bilen vid fågelstationen i gryningen såg vi flera ugglor som svepte kring buskarna utanför stationen. En av den fastnade i näten och vi fick den uppvisad direkt efter losstagningen. Det var en hornuggla och vi fick se de detaljer i fjäderdräkten som betydde att det var en hanne. I stort sett kritvita vingundersidor var viktigaste kännetecken. En brunsångare i dåligt skick hade ett par dagar innan fångats och ringmärkts och fågeln fanns nu fortfarande kvar i fyrträdgården. Den återfångades några dagar efter ringmärkningen och hade då redan ätit upp sig till normala fettförråd. Den kunde ses mycket bra under hela veckoslutet och vi kunde detaljstudera den i olika ljusförhållanden, något som inte är vanligt för denna normalt skulkiga art. Ca 80 arter noterades under första dagen. Inkvartering på utmärkta vandrarhemmet i Ås som vanligt. Lördagen bjöd på vackert väder och vi satsade på en längre vandring från södra udden över schäferiängarna och hela vägen upp till Ås. En hel del sena vadare rastade på sandrevlarna med arterna sandlöpare, myrspovar, kustpipare, kärrsnäppor, storspovar, större strandpipare och brushanar. Dessutom sågs en stenfalk, fjällvråk, havsörn och en sen brun kärrhök. Lite udda observationer under dagen var en vaktel som stöttes av andra skådare vid stranden i Näsby och en sträckande ägretthäger långt ut över havet. En kvällstur till udden gav skärsnäppor på de yttersta stenarna samt en sträckande ljusbukig prutgås. Vanliga prutgäss, vitkindade gäss och bläsgäss var frekventa sträckare och rastare under hela veckoslutet. Sista dagen vid udden fångades en tajgasångare som visades upp av stationspersonalen. Andra intressanta obsar denna dag var sillgrissla och tordmule vid udden och mindre sångsvan vid Beijershamn. Den slutliga artlistan blev 104 arter lång. Hela listan finns i länken nedan.

På årets sista träff blev det en virtuell exkursion till olika delar av världen med mycket fina foton tagna av flera av våra medlemmar. Vi fick se fantastiska tropiska arter från Costa Rica, minst lika fascinerande och färgglada arktiska arter från Varangerhalvön samt härliga bilder av "våra egna" arter från kommunen. Bildvisningen i november har kommit att bli en av våra mest välbesökta aktiviteter. Om du har bilder du skulle vilja visa, hör gärna av dig till någon i styrelsen. Vi har en ny innekväll i februari och brukar dessutom visa bilder under årsmötet i mars. Det får gärna vara äldre bilder likaväl som nya och motiv från när och fjärran är välkomna.