Exkursionsrapporter 2020

 

15:e maj, 2020Skrivet av Petter Kylefors

Varje vår i maj ordnar vi en längre kvällsutflykt till en intressant lokal utanför våra egna marker. På grund av smittrisken i år och behovet av social distansering beslutades att samåkning inte kan användas och att det därmed blir orimligt med turer längre iväg. I år fick därför Tullgarnsområdet bli målet och det lockade ett stort gäng deltagare som alla kom i egen bil. Kvällen inleddes vid Tullgarnsnäs. Över Rävsalaviken kunde vi konstatera alla tre svalarterna hus-, ladu- och backsvala tillsammans med tornseglare. På vattnet flera småskrakar vilket inte är så vanligt så här långt in i vikarna. En lärkfalk jagade kort över berget på andra sidan och drog sedan in över lunden. Sedan kom regnet, och en omgång snöfall, så vi fick söka skydd en stund. Som tur var kortvarigt och vi kunde fortsätta vandringen ut mot udden. På hällarna fanns silvertärnor och några drillsnäppor. Redan längs vasskanten ut mot obsberget kunde man ana att det var mycket grönbenor på plats. Troligen med god marginal över 100 stycken samsades med 10+ brushanar, varav flera färgglada hanar, 5-10 mosnäppor och några rödbenor på vadarstranden. Kvällen skulle traditionsenligt avslutas med lyssning efter dubbelbeckasin även om chanserna inte är lika stora som vid Hjälstaviken. Förflyttning till Häggnäsviken blev nästa drag. Från tornet sågs bara enstaka vadare. Ett par gluttsnäppor lades till dagslistan liksom några storlommar ute i fjärden. En näktergal sjöng allt intensivare allteftersom skymningen kom. Inga intressanta läten hördes från strandängen men en kattuggla spelade sporadiskt från slottsparken. Vid samma klockslag rapporterades spelande dubbelbeckasin från Sandasjön vilket visar att chansen finns även i vår kommun.

28:e april, 2020Skrivet av Stefan Bengtsson

Kvällsutflykten den 23/4 började vid Pilkrogsviken där 9 deltagare lämnade en välfylld parkering (enskild bilåkning pga pandemin) för promenad ned till tornet där vi spred ut oss både under och utanför taket. Kvällens hetaste fågel blev den småspov som rörde sig mellan stranden och åkern i syd. Senare på kvällen fick den sedan sällskap av en artfrände och storspov. På vadarfronten fanns förutom tofsvipor flera rödbenor och en skogssnäppa. På plats var också några krickor och snatteränder och ute på fjärden knipor, vigg och storskrak samt bl.a. någon skäggdopping. Solen värmde fortfarande gott när vi återvände till bilarna för färd ner till Västerviken där några tog sig ner till träbron för att se om något fanns söder om diket som inte vi andra kunde se uppe från vägen norr om viken. En fiskgjuse hängde över viken en stund och i den blandade flocken av mest vigg och knipor lite längre ut i viken hittades åtminstone två bergandshanar. Vår bilkaravan förflyttade sig några hundra meter varefter vi promenerade genom slottsparken bort till plattformen vid Häggnäsviken. Här drog det lite snålt och kallt men vikens fåglar kollades ändå av ordentligt. Fortfarande så här i slutet på april kunde vi njuta av åtminstone ett dussin salskrakar varav flera vitlysande hanar. Viss osäkerhet rådde om de två standskatorna höll på med kärleksgnabb eller inte. En av de stationära havsörnarna testade om någon av vikens alla änder var i dålig form. Innan hemfärd avnjöts “fikat” i lä av biodammarnas häck under fortsatt livlig konversation.

8:e april, 2020Skrivet av Petter Kylefors

Årets första exkursion kunde genomföras trots Corona-situationen genom några försiktighetsåtgärder. Det blev således en smärre karavan av bilar med en person i varje, inte precis så som vi normalt vill ha det varken av miljö- eller sociala skäl, som först samlades vid Pilkrogsviken för att senare rulla ut mot Mörkö. Pilkrog bjöd på några av de tidiga vadararterna, Rödbena och skogssnäppa, samt en del änder och måsar. Bland simänderna sågs snatterand, skedand, bläsand, kricka och gräsand och bland dykänderna knipa, vigg och salskrake. Skäggdoppingar fanns långt ute på fjärden. Det blev årskryss på sädesärla för några av oss. På rull upp mot Sandasjön passerade vi en Varfågel intill raksträckan över fälten på norra Mörkö. Det är troligen den fågel, eller en av eventuellt två, som hållit till i markerna kring Sandasjön hela vintern. Vid dungen med utsikt över såväl Sandasjön som Björkarösund intogs kvällsfikat. Några ljungpipare fanns på fälten ner mot sundet och över Sandasjön spelade enkelbeckasiner. En ormvråk jagade iväg en fjällvråk och havsörn sågs på håll mot Ledarön. Tranor trumpetade i fjärran. Kvällens sista anhalt skulle bli Skanssundet. Där fanns några strandskator, ett par större strandpipare samt såklart en hel del tofsvipor. Efter avslutad gemensam tur gjorde några av oss en skymningstur och fick höra en kattuggla samt dragande morkullor och de sista sjungande trastarna och rödhakarna.

4:e mars, 2020Skrivet av Petter Kylefors

Årets örnräkning genomfördes den 29:e februari och vi hade valt samma obsplats som de senaste två åren, Slessberget på östra Mörkö. Med tanke på den milda och snö- och isfria vintern var skillnader mot de senaste åren att vänta. Förmiddagen bjöd på tämligen fint väder med god sikt i växlande molnighet och svag vind. Normalt finns det ett flertal havsörnar att se i Tullgarn/Mörkö-området och denna dag var inget undantag. Fem par ögon hjälptes åt med spaningen över den vida utsikten och första kvarten sågs två individer. Därefter var det en ökande trend från 6 till avslutningsvis 11 samtidiga individer i olika åldrar, de flesta stationära. Fyra av dessa sågs på långt håll på Trosa/Vagnhäradsidan av Tullgarn. Detta antal är liknande som vi haft de senaste åren från Slessberget. Resultatet för hela räkningen blev dock annorlunda än vanligt. De två senaste åren har de största antalen räknats i Hjälmaren och västra delarna av Mälaren där det då varit helt eller delvis istäckt. I Hjälmaren drar rester från isfiske troligen många örnar. I år var det dimma i stora delar av detta område och räkningen avbröts i förtid. Årets totala resultat blev 125 havsörnar från de 89 obsplatserna spridda över 25 kommuner runt ”stormälardalen”. 2018 var siffran 229 och 2019 239 så årets resultat är en kraftig minskning. Det finns inget som tyder på att detta beror på en minskning av antalet örnar utan mer på att yttre förhållanden gjorde att örnarna antingen inte kunde observeras eller att det fanns på andra ställen, eventuellt ute i skärgården. Läs mer om resultaten på Västmanlands läns Ornitologiska förenings hemsida, vof.birdlife.se. I vårfågelväg kunde vi observera enstaka tofsvipor, några skogsduvor , enstaka grågäss samt en ovanligt stor gles flock, 400-500 st, insträckande storskrakar mot norr. I vikarna fanns större viggflockar, ett femtontal salskrakar samt drygt 100 sothönor. Större och mindre hackspett samt spillkråka gjorde sig hörda kring berget.