Andra Nyköpingsexkursionen, tre veckor efter den första, visade att ganska mycket hinner hända under september, trots årets mycket milda väder. Dagen inleddes med dimmoln men dessa lättade successivt och eftermiddagen blev sommarvarm med ca 20 grader. Förmiddagstimmarna spenderades vid Marsäng men allteftersom tiden gick blev det uppenbart att dagen skulle inte ge något i sträckväg. En av oss fick se en fjällvråk innan övriga två anlände men sedan hade vi inte en enda sträckande rovfågel! Ett par stationära havsörnar var det enda i rovfågelväg. Stationära flockar av kråkfåglar, duvor, starar samt enstaka ängspiplärkor och sånglärkor var i stort sett det enda som fanns på lokalen. Vi gjorde repris på första Nyköpingsturen och kollade av Strandstuviken och Snäckviken. Här fanns det lite mer fågel och vi fick in en gravand, en kustpipare, två gluttsnäppor, flockar av bläsänder, vigg, skäggdopping, knöl- och sångsvan samt tofsvipa. Enstaka sädesärlor och hyffsat mycket ängspiplärka fanns på strandängarna. Den här dagen visade att så här en bit in på hösten kan vissa områden vara nästan tomma på fågel och det krävs erfarenhet och letande för att hitta fåglarna, något vi inte lyckades helt med denna dag.

Sedan länge brukar vi dra ner till Nyköping i början av september för att besöka de fina sträckskådningslokaler som finns där. De senaste åren har vi valt Marsäng där det alltid finns chans till såväl sträck som stationära fåglar. I år blev det som brukligt enskild transport så fyra bilar rullade från Södertälje i vacker morgonsol. Vid Marsäng var Nyköpingsskådarna redan på plats och vi gjorde dem sällskap. Rovfågelsträcket kom aldrig igång denna dag men det skulle bli bra utdelning till slut ändå. Under ca tre timmar hade vi bara en handfull sparvhök, ett par brunhökar, en fiskgjuse, en tornfalk och några stationära ormvråkar och havsörnar. På sträck var det framförallt grönsiskor denna dag men också en del ladusvala inklusive någon enstaka hussvala och en backsvala. En roströd gök sågs fint längs sträckstråket. Dagens höjdpunkt dök upp när vi bestämt oss för att gå en omväg över strandängarna mot parkeringen. Jan G från Nyköpingsgänget larmade oss via telefon om att en adult hane stäpphök sträckte förbi och vi hann alla få upp tubarna och följa den snygga fågeln en tillräcklig bit för att få en fin obs. Avståndet var ganska långt men ljuset var mycket bra när höken avtecknade sig mot mörk skog i bakgrunden. Tack Janne! På strandängarna fanns sädesärlor med några gulärlor i sällskap. På den lilla vadarstranden sågs ett par glutt- och svartsnäppor. En hel del grågäss och vitkindade gäss rörde sig mellan fälten och havsviken. Ett besök vid Strandstuviken och Snäckviken brukar det också bli. Vid det förstnämnda var det mest en del krickor och grågäss medan Snäckviken var desto bättre. En myrspov, 7-8 brushanar, ngn gluttsnäppa och ett par grönbenor födosökte. Plötsligt kom ägretthägern som funnits i området inflygande och vi kunde detaljstudera dess fiske under en stund. Dagen avslutades vid tornet hemma i Häggnäsviken där en rödspov av den isländska rasen hittats dagen innan. Vi fick se fågeln på behagligt avstånd tillsammans men hundratals grågäss. En dag utan märkvärdigt sträck men med desto finare topparter.

Ett rejält gäng skådare, den här gången blev vi 14 stycken, inledde den sista ordinarie tisdagsutflykten vid Pilkrogsviken i fint men aningen friskare sensommarväder än senaste tidens värme. Flera hundra grågäss dominerade strandängarna tillsammans med en del kanadagäss. Ett par havsörnar svepte in och skrämde ut hela gåsflocken i vattnet. Kvar stod tofsviporna, kanske ett trettital, som om inget hade hänt. Någon enstaka brushane var det enda i övrigt i vadarväg. En ganska stor flock sothönor klumpade ihop sig tätt intill vasskanten som skydd mot örnarna. Strax drog hela bilarmadan med lydigt socialt distanserande bilburna skådare vidare ut till Tullgarnsnäs. Parkeringen vid Pilkrogsviken hade inte räckt till men vid Näset finns gott om plats. I Rävsalaviken på vägen ut började kvällens svårigheter. En leucistisk gräddvit dykand ledde till bryderier om vilken art det handlade om. Diskussioner kring storlek, huvud- och näbbform hamnade nog sammantaget närmast bergand men någon säker slutsats blev det inte. Vid lundspetsen sågs några gäckande småfåglar som antagligen var flera med tanke på de olika buden om var det var som fladdrade förbi. En var i alla fall en stenskvätta. Duvhök på Fridö, en förbiflygande lärkfalk, en honfärgad brun kärrhök och en fiskgjuse gav en hyffsad rovfågelkväll. Ute på klippan sågs ytterligare några hökar som vållade debatt kring artbestämningen av duvhökar mot sparvhökar, honor och hanar, ungfåglar och äldre. På åstrandängarna fanns adulta större strandpipare men också ungfåglar som återigen startade diskussion. Större eller mindre? 13 kärrsnäppor och en fin småsnäppa gladde i det mycket fina medljuset. Bland större mängder sädesärlor fanns också en ung gulärla. Ett par gluttsnäppor anslöt mot kvällningen.

Veckans utflykt startade, i strålande väder, vid Pilkrogsviken kl 17. 11 skådare hade infunnit sig och kunde konstatera att strandkanten var fylld av Kanadagäss men även en del andra arter fanns att beskåda som t.ex 2 större strandpipare, 1 kärrsnäppa, gluttsnäppor, grönbenor och starar. På lite avstånd födosökte en flock steglitser och några törnskator. Vi fick också se en fasantupp och en cirkulerande fiskgjuse. Efter Pilkrogsvikens besök begav vi oss till Tullgarnsnäs. Vid Rävsalaviken sågs en familj törnskator och ett par tranor flög över oss. På väg mot vår utsiksplats mitt emot Fridö stötte vi på några stjärtmesar och ute på Janshällarna fanns förutom alla storskarvar också ett par fina hämplingar. På vår slutliga observationsplats kunde fikat intas samtidigt som vi kunde observera bl a 1 sävsångare, större strandpipare, 1 enkelbeckasin, grönbenor hade flyguppvisning framför oss, 4 svartsnäppor födosökte i vattnet och en havsörn flög över oss. I vassen mot Fridö fanns några skäggmesar som dock bara visade sig någon sekund i taget men med lite tålamod så fick vi se dem hyfsat i alla fall. Efter en vacker och lyckad kväll skildes vi åt vid parkeringen och kunde nöjda bege oss hemåt.

Liksom förra veckan (och kommande?) började veckans tisdagsutflykt med samling kl. 17:00 Vid Pilkrogsviken. Bland åtskilliga hundratal grå- och kanadagäss spanade vi vadare och hittade 1 svartsnäppa i fin sommardräkt, 2 gluttsnäppor, en gammal och en 1K brushona och minst 7 grönbenor samt ett mindre antal tofsvipor. Med 6 bilar (så här i Coronatider) körde vi sedan vidare till Västerviken för ett kortare span. Förutom en glutt och brushane samt drygt 10 grönbenor kunde vi lägga en skogssnäppa till kvällens vadarlista. Ett hundratal grågäss lyfte i panik då en fin riktigt gammal havsörn sånär lyckades fånga en av dem. Hela huvudet och halsen på örnen var ljusbeige och kom oss att tänka på den amerikanska vithövdade släktingen. En nyss flygg och oerfaren brunhök landade och såg ut att upprepat pröva om det blöta gräset gick att äta. Vi förflyttade oss så till Häggnäsvikens plattform. Vattenståndet var denna kväll cirka 30 cm över normalt så några Calidris-vadare hittade vi inte vare sig här eller någon annanstans. På vattnet låg bland annat minst 6 snatteränder, en del skäggdoppingar inklusive nästan färdigvuxna ungfåglar mm. Uppe i norr kunde några grönbenor och 2 brushanar bestämmas tillsammans med 6 gamla tranor. Även en gammal brunhök jagade längs stranden. Vi stannade till vid Djurgården för att se på den ekbarksgrå kattugglan som ibland visar sig i sitt stora bohål. Efter en rask promenad ut till bergknallen på Näset kunde vi så avnjuta kvällsmackan medan vi räknade grönbenor (antagligen närmare 20 ex.) och studerade en ung svartsnäppa som tillsammans med en gammal fågel, 5 brushanar och 1 gluttsnäppa födosökte en bit bort. Och var det samma unga brunhök som vid Västerviken som länge satt i vattnet i vasskanten? Då vi plaskade tillbaka mot bilarna lyfte mängder med översvämningsmyggor framför oss!

Varje vår i maj ordnar vi en längre kvällsutflykt till en intressant lokal utanför våra egna marker. På grund av smittrisken i år och behovet av social distansering beslutades att samåkning inte kan användas och att det därmed blir orimligt med turer längre iväg. I år fick därför Tullgarnsområdet bli målet och det lockade ett stort gäng deltagare som alla kom i egen bil. Kvällen inleddes vid Tullgarnsnäs. Över Rävsalaviken kunde vi konstatera alla tre svalarterna hus-, ladu- och backsvala tillsammans med tornseglare. På vattnet flera småskrakar vilket inte är så vanligt så här långt in i vikarna. En lärkfalk jagade kort över berget på andra sidan och drog sedan in över lunden. Sedan kom regnet, och en omgång snöfall, så vi fick söka skydd en stund. Som tur var kortvarigt och vi kunde fortsätta vandringen ut mot udden. På hällarna fanns silvertärnor och några drillsnäppor. Redan längs vasskanten ut mot obsberget kunde man ana att det var mycket grönbenor på plats. Troligen med god marginal över 100 stycken samsades med 10+ brushanar, varav flera färgglada hanar, 5-10 mosnäppor och några rödbenor på vadarstranden. Kvällen skulle traditionsenligt avslutas med lyssning efter dubbelbeckasin även om chanserna inte är lika stora som vid Hjälstaviken. Förflyttning till Häggnäsviken blev nästa drag. Från tornet sågs bara enstaka vadare. Ett par gluttsnäppor lades till dagslistan liksom några storlommar ute i fjärden. En näktergal sjöng allt intensivare allteftersom skymningen kom. Inga intressanta läten hördes från strandängen men en kattuggla spelade sporadiskt från slottsparken. Vid samma klockslag rapporterades spelande dubbelbeckasin från Sandasjön vilket visar att chansen finns även i vår kommun.

Kvällsutflykten den 23/4 började vid Pilkrogsviken där 9 deltagare lämnade en välfylld parkering (enskild bilåkning pga pandemin) för promenad ned till tornet där vi spred ut oss både under och utanför taket. Kvällens hetaste fågel blev den småspov som rörde sig mellan stranden och åkern i syd. Senare på kvällen fick den sedan sällskap av en artfrände och storspov. På vadarfronten fanns förutom tofsvipor flera rödbenor och en skogssnäppa. På plats var också några krickor och snatteränder och ute på fjärden knipor, vigg och storskrak samt bl.a. någon skäggdopping. Solen värmde fortfarande gott när vi återvände till bilarna för färd ner till Västerviken där några tog sig ner till träbron för att se om något fanns söder om diket som inte vi andra kunde se uppe från vägen norr om viken. En fiskgjuse hängde över viken en stund och i den blandade flocken av mest vigg och knipor lite längre ut i viken hittades åtminstone två bergandshanar. Vår bilkaravan förflyttade sig några hundra meter varefter vi promenerade genom slottsparken bort till plattformen vid Häggnäsviken. Här drog det lite snålt och kallt men vikens fåglar kollades ändå av ordentligt. Fortfarande så här i slutet på april kunde vi njuta av åtminstone ett dussin salskrakar varav flera vitlysande hanar. Viss osäkerhet rådde om de två standskatorna höll på med kärleksgnabb eller inte. En av de stationära havsörnarna testade om någon av vikens alla änder var i dålig form. Innan hemfärd avnjöts fikat i lä av biodammarnas häck under fortsatt livlig konversation.

Årets första exkursion kunde genomföras trots Corona-situationen genom några försiktighetsåtgärder. Det blev således en smärre karavan av bilar med en person i varje, inte precis så som vi normalt vill ha det varken av miljö- eller sociala sklä, som först samlades vid Pilkrogsviken för att senare rulla ut mot Mörkö. Pilkrog bjöd på några av de tidiga vadararterna, Rödbena och skogssnäppa, samt en del änder och måsar. Bland simänderna sågs snatterand, skedand, bläsand, kricka och gräsand och bland dykänderna knipa, vigg och salskrake. Skäggdoppingar fanns långt ute på fjärden. Det blev årskryss på sädesärla för några av oss. På rull upp mot Sandasjön passerade vi en Varfågel intill raksträckan över fälten på norra Mörkö. Det är troligen den fågel, eller en av eventuellt två, som hållit till i markerna kring Sandasjön hela vintern. Vid dungen med utsikt över såväl Sandasjön som Björkarösund intogs kvällsfikat. Några ljungpipare fanns på fälten ner mot sundet och över Sandasjön spelade enkelbeckasiner. En ormvråk jagade iväg en fjällvråk och havsörn sågs på håll mot Ledarön. Tranor trumpetade i fjärran. Kvällens sista anhalt skulle bli Skanssundet. Där fanns några strandskator, ett par större strandpipare samt såklart en hel del tofsvipor. Efter avslutad gemensam tur gjorde några av oss en skymningstur och fick höra en kattuggla samt dragande morkullor och de sista sjungande trastarna och rödhakarna.

Årets örnräkning genomfördes den 29:e februari och vi hade valt samma obsplats som de senaste två åren, Slessberget på östra Mörkö. Med tanke på den milda och snö- och isfria vintern var skillnader mot de senaste åren att vänta. Förmiddagen bjöd på tämligen fint väder med god sikt i växlande molnighet och svag vind. Normalt finns det ett flertal havsörnar att se i Tullgarn/Mörkö-området och denna dag var inget undantag. Fem par ögon hjälptes åt med spaningen över den vida utsikten och första kvarten sågs två individer. Därefter var det en ökande trend från 6 till avslutningsvis 11 samtidiga individer i olika åldrar, de flesta stationära. Fyra av dessa sågs på långt håll på Trosa/Vagnhäradsidan av Tullgarn. Detta antal är liknande som vi haft de senaste åren från Slessberget. Resultatet för hela räkningen blev dock annorlunda än vanligt. De två senaste åren har de största antalen räknats i Hjälmaren och västra delarna av Mälaren där det då varit helt eller delvis istäckt. I Hjälmaren drar rester från isfiske troligen många örnar. I år var det dimma i stora delar av detta område och räkningen avbröts i förtid. Årets totala resultat blev 125 havsörnar från de 89 obsplatserna spridda över 25 kommuner runt Stor-Mälardalen. 2018 var siffran 229 och 2019 239 så årets resultat är en kraftig minskning. Det finns inget som tyder på att detta beror på en minskning av antalet örnar utan mer på att yttre förhållanden gjorde att örnarna antingen inte kunde observeras eller att det fanns på andra ställen, eventuellt ute i skärgården. Läs mer om resultaten på Västmanlands läns Ornitologiska förenings hemsida, vof.birdlife.se. I vårfågelväg kunde vi observera enstaka tofsvipor, några skogsduvor , enstaka grågäss samt en ovanligt stor gles flock, 400-500 st, insträckande storskrakar mot norr. I vikarna fanns större viggflockar, ett femtontal salskrakar samt drygt 100 sothönor. Större och mindre hackspett samt spillkråka gjorde sig hörda kring berget.