Efter flera års örnräkning vid Brandalsund bytte vi iår plats. De tidigare åren har gett klent resultat beträffande örnar. Fyra StjOF-are besteg det snöklädda och vilda Slessberget på sydvästra Mörkö. En vid utsikt över Tullgarnsvikarna med omnejd i strålande solsken gav en härlig förmiddag. Totalt fem olika havsörnar kunde noteras och flera observationer till av individer som kan varit samma örnar summerade till ett mycket bättre resultat än tidigare år. Det stabila vintervädret senaste tiden gav som väntat inga vårfåglar. Som krydda till örnobservationerna drog vid ett tillfälle en mindre flock korsnäbbar över våra huvuden. Från Fältstationen Rördrommen, som samordnar örnräkningen har vi fått uppgiften att 229 havsörnar och 6 kungsörnar räknades in ifrån de ca 100 obsplatserna spridda över knappt 30 kommuner i Mälardalen. Som vanligt de senaste åren fanns flest örnar i de västra delarna, i Hjälmaren med omgivande sjöar samt i västra Mälaren.

En nästan vindstilla kväll i slutet av mars ger bra förutsättningar för ugglelyssning. Ett gäng drog i skymningen till Stora Alsjön-området med främsta målet att leta sparvuggla men det blev napp denna gång. Samtidigt åkte undertecknad till Sandasjön och hörde där en kattuggla spela från lunden söder om sjön. Flera andra delar av norra Mörkö avlyssnades utan resultat. När resten av gänget anlände till Sandasjön gav kattugglan bara ifrån sig ett mycket tillfälligt läte. Färden fortsatte ner mot mellersta och södra Mörkö. Första bilen med exkursionsledaren fick se en berguv som skrämdes upp från vägkanten. Tyvärr kunde den inte ses då resten av karavanen stannade och lyste upp det närmaste fältet. Lyssning efter berguv gav inget resultat denna kväll. På hemväg fick skådarna i frontbilen återigen se en uggla som lyfte från vägkanten. Denna bestämdes till Jorduggla.

Efter den osannolikt varma senvåren fanns det undringar huruvida vårt datum för nattsångare skulle vara i senaste laget. Många av de eftersökta arterna anländer dock på datum och under en kväll med rätt förutsättningar finns alltid potential. Dagen hade bjudit växlande molnighet och lite vind som sakta mojnade mot kvällen. Samling "redan" vid halv nio ger inledningsvis dagsljus och ett försök att finna rosenfink som hörts vid Dåderö på norra Mörkö gjordes till att börja med. Ingen framgång på den röde men en långsam trevlig promenad ledde så småningom till en lämplig fikaklippa nära vattnet vid sundet. En morkulla drog flitigt nära över våra huvuden och i sundet sågs och hördes svartsnäppa, rödbenor som spelade samt änder och svanar. Näktergal spelade i närheten. Det började skymma och promenaden gick vidare med förhoppning om gräshoppssångare som hörts på platsen ngn dag tidigare. Dock inte ett ljud denna kväll. Förutom några näktergalar och taltrastar var det förvånansvärt tyst. Vi gjorde en kortare bilförflyttning till Sandasjön och en stunds lyssning men fåglarna fortsatte att vara svårflörtade denna kväll. Kanske de inte gillade väderläget trots att vi tyckte det var en hyffsat fin kväll. Som sista stopp åkte delar av sällskapet till Pålsundet där kärrsångare brukar finnas. Äntligen lite framgång. En mycket aktiv hanne spelade fint för oss på nära håll medan det sista medhavda fikat intogs en stund efter midnatt.

“Höstens” första utflykt senarelades en timme pga den extrema värmen. När sju personer strålade samman i Häggnästornet strax efter 18:30 var det 26 grader i luften med en ljum SO-vind ute från Tullgarnsfjärden. Kort före hade en bivråk setts bra över Västerviken av några deltagare, sämre av de flesta av oss andra. Vid Häggnäsviken missade vi en spovsnäppa som kreaturen nyss skrämt upp. Bland grågäss, vigg, knipor och gräsänder låg några skäggdoppingar (ad. + juv.). Av vadare såg vi grönbenor och tofsvipor, några enkelbeckasiner och rödbenor, 7 gluttsnäppor, 2 (hane+hona) brushanar och en drillsnäppa. Vid ett uppflog just när vi kom, troligen orsakat av en duv/sparvhök, hördes överflygande kärrsnäppa och även en svartsnäppe-vissling. De lokala havsörnarna både hördes och sågs innan vi så tog oss ut till Tullgarnsnäs. En törnskathane +ungfågel fanns vid Rävsalaviken och rörsångare hördes sjunga kort. Ute på skären fanns flera 10-tal fisktärnor, 3 snatteränder, 3 drillsnäppor och en del skarv. Vi tog oss ut till berget V om vadarstranden där vi medan vi fikade kunde beskåda ytterligare enkelbeckasiner och minst 15 grönbenor, två gluttsnäppor, en brushona och drillsnäppa. Vi njöt av 6 gamla kärrsnäppor och 9 större strandpipare, de senare fanns där inte tidigare på dagen. Ett 10-tal krickor fanns också på plats. Åter vid bilarna efter kl. 21 kunde vi konstatera att detta kanske var den första exkursionen (i hemmamarker) i föreningens historia där vi alla skådade i shorts.

Den tredje tisdagsutflykten bjöd på mulet väder och därmed tidigare dåligt ljus. I Västerviken fanns även denna gång mest grågäss, vipor, säderärlor och starar. Ett par grönbenor var allt på vadarfronten. Häggnäsviken vad däremot mer givande. Två myrspovar och en storspov fanns inne i viken och flög efter en stund förbi tillsammans när oss i tornet. Det fanns även sju svartsnäppor i fint mörka dräkter, ngn gluttsnäppa, några kärrsnäppor, grönbenor och större strandpipare. Ute på näset sågs det återigen sju svartsnäppor (samma flock?) samt några gluttsnäppor och grönbenor. Några mindre flockar tranor cirklade runt över strandängen inför kvällsvilan. På hällarna hade stora mängder storskarv redan när vi anlände tagit kvällsplats. Kuriosa på denna utflykt var en hybridgås (lite oklart av vilka föräldraarter) vid Västerviken med nästan helvitt huvud samt en leutistisk (nästan helvit) knipa i Rävsalaviken.

Den femte och sista tisdagsutflykten lockade som vanligt en rejäl skara skådare och denna gång mötte elva personer upp vid Västerviken. Efter snabbt konstaterande att inget av intresse fanns att se där styrdes kosan direkt till Näset för att fånga kvällsljuset innan solnedgången. Vattenståndet var nu betydligt högre än tidigare och de leriga stränderna vid yttre udden stod under vatten. Detta faktum var nog en bidragande orsak till att bara större, långbenta vadare fanns på plats. Tre storspovar syntes lång väg innan vi nådde obsklippan. Ett gäng på sex svartsnäppor drog tidigt iväg och sågs sedan inte mer. Kvar fanns sedan gluttsnäppor (6 st), grönbenor (10 st) och rödbenor (3 st). Skarvarna nattrastade som vanligt på Janshällarna kring vilka också 10 st snatteränder uppehöll sig. Mot kvällningen ansamlades allt fler krickor ute vid vadarstranden/vasskanten och antalet bedömdes till minst 230 st. Även tranor bildade succesivt en allt större flock och vi bedömde minst 250 st. Förutom detta sågs en gulärla, en ung brun kärrhök, två äldre havsörnar, några spillkråkor ute på Fridö samt mindre mängder grågäss.

Mitten av september brukar betyda en helgexkursion till Nyköpingstrakten. Så också i år. Turen styrdes till Marsäng som kan bjuda bra rovfågelsträck samtidigt som lokalen är komplett med chanser till många olika typer av arter. När vi anlände hade redan den lokala föreningen, Tärnan, kommit på plats med sin exkursion för dagen. Väderprognosen och senaste tidens väder tydde på små chanser för bra sträckrörelser. Morgonen blev mycket riktigt fattig på främst rovfåglar. Några stationära havsörnar och ormvråkar var länge de enda kroknäbbarna som syntes till. Framåt sena förmiddagen dök några lärkfalkar och en tornfalk upp. En av lärkfalkarna visade upp sevärd sländjakt på trevligt avstånd och tornfalken ryttlade fint på nära håll. En enda sparvhök sågs under timmarna vi var där. Bland övriga höjdpunkter kan nämnas två blåhakar och en ung gök som visade upp sig fint sittande. När det stod klart att inget rovfågelsträck skulle komma igång denna dag drog vi vidare till Strandstuviken. Viken var tämligen gles på fågel men en del änder, gäss och tofsvipor fanns på plats. Tre stjärtänder bland i övrigt dominerande krickor utgjorde simänderna. En rödspov, tre gluttsnäppor och två brushanar blev vadarfacit. Efter ett uppflog dök en överraskning i form av en ägretthäger upp och gjorde de ca 20 gråhägarna sällskap. Ute i viken fanns spridda skäggdoppingar, knipor och skrattmåsar i vinterdräkt. Ute på revet trängdes 100-tals skarvar. Strandängarna innehöll såklart sädesärlor men också någon enstaka stenskvätta.

För andra året i rad blev det en tur till Öja/Landsort i slutet av september. Denna gång med morgonskådning vid Örudden på södra Torö innan ombordstigning på båten vid Ankarudden. Sträcket vid Örudden denna kyliga morgon bestod av mest tättingar. Troligen mest bo/bergfink gick på ganska hög höjd tillsammans med mindre flockar trast samt en del ringduvor. En knapp handfull sparvhökar drog också mot sydväst. Från Ankarudden sågs några fjällvråkar över Herrhamra ängar. Väl på båten blev det lyckosamt att vi valde en plats på däck. På en kobbe strax norr om Öja sågs en pilgrimsfalk sittande på en klipprygg. När vi närmade oss Österhamn på Öja sågs ytterligare en pilgrimsfalk sittande på klipporna vid stranden och när båten smög sig in i den trånga naturhamnen satt en tredje pilgrimsfalk i klippväggen alldeles nära båten och vi kunde avnjuta den unga falken några sekunder innan den drog iväg runt klipporna. Väl iland vandrade vi i solsken upp mot fågelstationen och vidare ut mot klipporna vid stranden. Den andra falken från båtturen satt fortfarande kvar men lättade när vi kom inom synhåll. Senare på mellersta ön, på öststranden, sågs en pilgrimsfalk till sittande på klipporna. Denna kan ha varit samma som ngn av de tidigare sedda men totalt bör det ha rört sig om tre individer. Vandring längs Öjaleden från fågelstationen norrut gav mest kungsfågel och rödhake. Enstaka entitor, talgoxar, blåmesar, gulsparvar, grönsiskor, bofinkar, en bergfink och ngn obestämd sångare, troligen gransångare sågs. På båtturen tillbaka sågs en gammal havsörn. På hemfärden gjorde vi ett stopp vid Östra styran. Några tiotal bläsänder, ungefär lika mycket kricka och gräsand, en hona skedand, två par sångsvan varav det ena med en årsunge, en flock dubbeltrastar samt en duvhök blev skörden där.

Årets höstresa gick återigen till Öland där hösten alltid levererar östliga rariteter, mer eller mindre lätta att hitta. Vid tiden får vår resa har antalet skådare på ön mattats av jämfört med de intensivaste veckorna i mitten av oktober men en hel del folk brukar finnas kvar. Ju fler skådare, desto fler ovanliga fåglar hittas. Vandrarhemmet i Ås, där vi kvarterat in oss, var tämligen fullbelagt av skådare från olika delar av landet vilket de varierande dialekterna avslöjar. Vädret på den första skådardagen, fredagen, var strålande med sol och endast svaga vindar. Utmärkande för denna dag, och hela helgen, var de stora mängderna sträckande vitkindade gäss. Säkert flera hundra tusen passerade under helgen. En hel del prutgäss sträckte och rastade också men inga udda raser hittades. Enstaka bläsgäss sträckte under helgen och på söndagen upptäcktes en rödhalsad gås i en av de stora flockarna rastande vitkindade. Även ejdersträcket var hyffsat. I det stilla vädret på fredagen hittade vi själva en skärpiplärka på en pir vid Gräsgårds hamn. Där hade också rapporterats skärsnäppor och dessa kunde vi återfinna, dock på längt håll. Såväl fredag som lördag morgon inleddes på södra udden för att kolla morgonens inledande sträck. Båda dagarna sträckte enstaka ormvråkar, fjällvråkar och sparvhökar. Mer upphetsande var dock ett par utsträckande pilgrimsfalkar båda mornarna. På fredagen sågs även en på strandängen söder om kungsgården där också en stor flock sidensvansar drog omkring. Ett par kaspiska trutar fanns som ofta på västrevet. En del andra vinterarter hade anlänt och vi såg en varfågel, en flock vinterhämpling, ett par salskrakar samt talrikt med gråsiskor och domherrar. Bland kvardröjande flyttfåglar kan nämnas ett par svartsnäppor vid Triberga mosse, enstaka kärrsnäppor och kustpipare, ngn strandskata o större strandpipare, enstaka gransångare samt en svarthätta. Mängder av kungsfågel och rödhake som vanligt. Det drog omkring ett flertal röda glador på södra Öland och havsörnar, ofta i familjegrupper, finns ständigt ärvarande. På fredageftermiddagen skickades ett larm om tajgasångare ut från kungsgården. Fågeln var lätt att hitta och lät oss också höra dess karaktäristiska lock. Mer svårflörtad var den brunsångare som hittades vid Stenåsabadet. Efter en stunds väntande kom dock några lock och fågeln hittades av ngn av alla de skådare som ansamlats. En av oss i sällskapet fick en bra obs medan andra hälften hade sämre tur i trängseln. Brunsångare är skulkiga och visar sig oftast bara korta ögonblick innan de åter kryper ner i undervegetationen. Efter att ha sett den undflyende rackaren några gånger var den försvunnen och hittades inte mer, inte heller vid nytt försök på söndagsmorgonen. Men den rapporterades inte heller på hela söndagen. Totalt sett en lyckad resa med 97 arter sammanlagt. Bland intressanta arter som fanns på södra ön men som vi inte lyckades se kan nämnas en mindre flock ägretthäger, några kungsörnar, en sträckande havssula samt en rostand.