Vår lite längre höstresa, tre dagar, gick i år igen till Öland. Efter flera veckor med västvindar visade alla prognoser att det skulle slå om till måttliga-friska ostvindar samma dag som vår avfärd, så någon havsfågelskådning kom knappast på fråga trots vissa önskningar. Förhoppningarna ställdes istället till att “små gröna med vingband” och andra ostliga arter skulle blåsa över till sydöstra Sverige. Och mycket riktigt hade en nunnestenskvätta hittats på ön strax innan vår bil åkte från Södertälje. När vi körde över Ölandsbron var det dock nermörkt (men klart väder) så våra förhoppningar att den inte skulle sträcka vidare under natten grusades. Nere på södra udden på fredagsmorgonen var det mulet och grått men de vitkindade gässen sträckte förbi i tusental (30.000 på en timme enligt räknande skådare) alldeles över våra huvuden. Det är imponerande att se denna magnifika flyttning från ryska tundran. Enstaka mindre flockar bläsänder sträckte förbi och en stenfalk pilade söderut. Vi övergick till att studera rastande fåglar såsom ett tjog vardera av sked- och snatterand samt några bergänder innanför Västrevet och cirka 100 prutgäss så nära parkeringen/fyrvägen att deras trevliga småpratende “prt prt” hördes väl. En varfågel for upp och ner längs stenmuren som går ner från lundspetsen och en pilgrimsfalk satte skräck i både änder och vadare. Vi for norrut för “dungskådning” dvs för att leta efter (små) tättingar i olika träddungar. Det “tyngsta” vi hittade var en svartvit flugsnapparhona (balkan- och halsbands- kunde uteslutas!). Ny omgruppering till Sebybadet för sträckskådning gav 200 bläsgäss, 250 bläsänder, och imponerande 250 svärtor på en timme förutom ett par dussin sjöorrar och krickor och ett par tusen vitkindade. Nästa morgon på udden var det ännu gråare och med varierande duggregn. På natten hade det varit “fyrfall” och hundratalet tättingar, mest taltrastar, plockades upp av stationspersonalen. Trist, men ändå en bråkdel av alla förbiflyttande. Morgonens överraskning för stationspersonalen var annars hela 8 ringmärkta morkullor varav en visades upp för oss. Vi kunde även studera en gungande dvärgbeckasin i pölen innifrån gömslet. Det var mycket trastar, kungsfåglar mm nere på udden, men när inget mer anmärkningsvärt fångades fram till kl. 09 gav vi oss upp till Ventlingestrand för att leta småfåglar först där, sedan längre upp på västra sidan (i lä). Andra hittade så småningom både någon taiga- och kungsfågelsångare på de södra delarna av ön, men vi hade inte sådan flyt och fick nöja oss med en sen rödstjärt. Vädret underlättade inte för upptäckt av “små gröna” och vi fick avsätta flera timmar i ett avsnitt av “Tribergadungen” för att skapligt få se den bergstaigasångare som upptäckts där. Söndagens väder var en upprepning av de två föregående men lite småroliga arter fortsatte droppa in; Närobs av dvärgmås som rundade udden, två skärsnäppor på de överspolade stenarna, flera flockar vinterhämplingar och en berglärka på en stenig tångblandad strand, en grupp myrspovar och en ägretthäger i förbigående. En del ejdersträck pågick hela dagen och några hade turen att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt för att få se en praktejderhane bland dem, dock inte vi. Sammanfattningsvis fick vi trots det lite tuffa vädret se den ovanligaste fågeln som upptäcktes de tre dagarna.

Årets sista utflykt i närområdet gick till Landsort. Vi var 6 skådare som tog färjan från Ankarudden kl 10.05. Dagen bjöd på ett vackert höstväder med både sol och värme. Från hamnen i Landsort promenerade vi först till Vadarbunkern på södra delen av ön. På vägen dit sågs både en flock steglitser och en del andra småfåglar. Vi gick därefter upp till fyren där vi fick vara med och beskåda ringmärkning och se de i näten infångade fåglarna på nära håll. Efter en välbehövlig fikapaus gick vi i sakta mak norrut och stannade så småningom till vid Saltmar på västra sidan av ön. Här sågs bla både Sävsparv, Kungsfåglar och Rödhakar. Efter att vi intagit vår medhavda lunchmat fortsatte vi till Landsorts fågelstation där föreståndaren Chris Sharpe tog emot oss och visade oss runt på stationen. Det blev ett trevligt och intressant besök. Chris berättade att den här dagen hade de ringmärkt drygt 600 fåglar så de hade haft ett drygt jobb med att dokumentera alla. När vår Landsortsvistelse avslutades med färjan tillbaks till Ankarudden kl 17.30 kunde vi summera till hela 38 fågelarter. Det mest noterbara var det stora antalet rödhakar och kungsfåglar som tycktes finnas lite överallt. Vi såg också 3 havsörnar på lite håll, några ejdrar, gulärla, sparvhök, ladusvalor, järnsparvar, gärdsmygar, sädesärlor, stenskvätta och svarthätta för att nämna några av de 38 arterna.

Årets tidiga höstutflykt till Nyköpingstrakten samlade fyra skådare som efter de senaste dagarnas rapporter valde att styra färden mot Marsviken SV om Nyköping. En stäpphök hade varit stationär och redan vid ankomsten kunde några lokala skådare visa var fågeln, en hona, satt. Det dröjde innan den till slut flög upp och visade sig fint. Trots goda förutsättningar var artbestämningen gentemot ängshök rätt knepig. Det blev en hyffsat rovfågeldag med mycket fina obsar av pilgrimsfalk, jagande lärkfalk, tornfalk, havsörn, sparvhök, ormvråk och brun kärrhök. En av ormvråkarna var extremt ljus, av typen "Börringe-vråk". För övrigt både hördes och sågs rödstrupig piplärka bland ängspiplärkor. Större mängder ladusvalor födosökte. På ängarna fanns även stenskvättor, buskskvättor, gulärlor, törnskator, hämplingar och steglitser. Endast ett fåtal vadare syntes till men brushanar, ngn gluttsnäppa sam en hörd ljungpipare. Ett stopp vid Strandstuviken på väg hem gav simänder, några tiotals stjärtand, tiotals bläsand, några skedänder, en snatterand samt förstås krickor och gräsänder. Dessutom en svarthakedopping i vinterdräkt samt ngn bergand. En lyckad höstdag i fint väder.

Lärkfalk. Fotograf: Lars-Gunnar Klang

Pilgrimsfalk. Fotograf: Lars-Gunnar Klang

Stäpphök. Fotograf: Lars-Gunnar Klang

Den sista tisdagsutflykten, vid månadsskiftet augusti/september, erbjuder betydligt kortare tid innan kvällsskymningen gör det svårt att se fåglarna. Således blev det bara en kort samling vid Västerviken innan sällskapet på 10 skådare drog vidare mot Näset. Västerviken gav denna kväll några brushanar, några enkelbeckasiner samt ensamma exemplar av grönbena, kärrsnäppa och större strandpipare. Och som vanligt en större flock grågäss, en del krickor, gräsänder, hägrar, tofsvipor och sädesärlor på strandängen. Vid Tullbotorp blev det stopp för några av bilarna då en intressant rovfågelsilluett hittades mot himlen. Det var en bivråk som kunde studeras väl under en stund. Förbi kom även en halvsörn. Längs Rävsalaviken hörde några i gänget en vattenrall. Utifrån fikaberget hittades endast ett fåtal vadare. Som mest 8 brushanar samt en ensam svartsnäppa. Däremot rörde sig stora flockar tranor och grågäss ömsom på nordöstra delen av strandängen och ömsom över mot Mörkösidan. Hundratals tranor som var svåra att räkna i myllret av säkert minst 1000 grågäss som vid ett tilfälle motionerades av en ung havsörn. Som vanligt denna sommar använder stora mängder skarv Janshällarna som övernattningsplats. Längs en av skären upptäcktes lite förvånande en honfärgad salskrake, en ovanlig sommarobs i våra trakter. På tillbakavägen i den begynnande skymningen stöttes några enkelbeckasiner, ängspiplärkor och någon sånglärka på strandängen.

En varm men lite blåsig första kväll i augusti samlas sex skådare vid växthusen vid Västerviken. Vattenståndet är ganska lågt, så förutom några tofsvipor är det tämligen tomt nere på maden. Kan vadarna stå vid Häggnäsvikens inre sydvästra del tro? Vi tar en snabb promenad dit och möts av mycket fågel, grågäss, vigg och knipor och någon skäggdopping. Bland simänderna dominerar gräsänder och ett 25-tal krickor och bland dem hittar vi några få skedänder och snatteränder. Men famför allt finns här vadare. De flesta tringa-vadarna finns representerade om än i låga antal; 5 gluttsnäppor,2 vackra gamla svartsnäppor, minst 4 grönbenor, någon rödbena och en skogssnäppa. De flesta av dem har nyligen dragit från sina häckplatser på norrländska myrar liksom 3 brushanar Men framför allt får vi njuta av 17 myrspovar från den arktiska tundran, de flesta nästan kopparfärgade gamla hanar. De gjorde antagligen bara ett kort stopp, och fanns inte där tidigare på dagen. Detta är dessutom det största antal som rastat i vårt område bortsett från en rapport från 1983. Nöjda far vi vidare ut till “"Näset”. Här möts vi av en tornfalk, två fiskgjusar och havsörn. Ute på skären finns minst 20-talet fisktärnor inklusive några sena dunungar och vi hittar också minst två gamla silvertärnor. De numera vita skären är fulla av ungefär 500 storskarvar, men de verkar undvika tärnornas häckningsområde. Vi sätter oss på den vanliga bergknallen och spanar av maden/viken öster om oss medan matsäckarna avnjuts efter hand. Här möts vi av nya vadararter i form av en gammal och en ung (kortnäbbad) storspov,någon enkelbeckasin och 2 gamla större strandpipare. Här finns också tringa-vadarna i lite större antal, 16 gluttsnäppor, 4 gamla svartsnäppor och 15 grönbenor men framför allt en gammal kustpipare i vacker sommardräkt. Ett tranpar ses också, däremot var här “tomt” på änder och någon calidris-vadare hittar vi heller inte. Ändå en mycket lyckad kväll.

Årets nattsångarutflykt samlade 12 förväntansfulla lyssnare. Kvällens första timmar gav inte så mycket som förväntat i fågelväg. Mycket vilt dock i form av vildsvin, älg, rådjur, harar, fladdermus och senare på kvällen grävling och troligen mård sågs istället runt om på/kring Mörkö. Gök, näktergal, buskskvätta samt en trevande sävsångare kunde ändå räknas in. Vid Sandasjön fanns en kull kattuggleungar som hoppade omkring i trädtopparna lockade av en förälder. En tur ner mot sydöstra Mörkö gav bara sävsångare. Vid ett nytt stopp vid Pålsundet kring midnatt hade en flodsångare, som hörts där under några tidigare dagar, kommit igång och lät höra sin oavbrutna sång. Turen gick sedan vidare till Vattgruvmossen med målet att leta nattskärra. Direkt vid parkeringen kunde spelet höras och blandades efter en stund med avlägsna rop från storlom vilket gav en härlig avslutning. Några av deltagarna lyssnade på en kornknarr vid Tveta på vägen tillbaka till Södertälje.

Trots att Fågelskådningens dag låg ovanligt sent i år var fågelkören lite mager när åtta personer vandrade genom slottsparken. För arter som grönsångare och svartvit flug ankom många inte förrän efter Valborg. Taltrastarna sjöng långt fram på morgonen och lövsångarna var lite trögstartade i björkarna som var mindre gröna än vi vant oss vid på senare år. Troligen har också många insekter inte vaknat än. Vadarna verkar däremot vara på gång enligt senare års tidtabell. Vi satsade alltså på dem, och vandrade över tuvängarna längs Häggnäsvikens västra sida upp till skogskanten i NV delen av viken där den med rådande vattenstånd bästa vadartillgången fanns. På vägen dit fick vi fina observationer av bl.a. stenskvätta och buskskvätta. I lä för den lite snåla NV-vinden kunde vi så få fina närobsar av många vadararter. På plats fanns hela 18 granna svartsnäppor och minst 19 brushanar/honor. Vi fick t.o.m. se en del brushanespel och kunde också jämföra de strama svartsnäpporna med brushönsens “lösare” fjäderdräkt som vinden lätt fick tag i. Vi kunde också i samma tubfält jämföra svartsnäpporna med både röd- och grönbenor. En mindre strandpipare spelflög och en enkelbeckasin hördes jick-jacka. Ett gäng grågäss kom in för landning för middagsvila på vikens vatten, men gillade inte den yngre havsörnen som flög en vända runt viken. Vi kunde jämföra flygande tranor med hägrar och även se en fiskgjuse få napp och sedan med nöd och näppe komma undan en kraftig havstrut. (De konstaterades ha ungefär samma vingspann.) De medhavda matsäckarna kunde avnjutas vid den lilla bergsknallen innan vi återvände till slottsparkeringen bitvis i sällskap av de fridsamma köttdjuren.

Den här dagen gjorde vi en utflykt till Östra Styran i Nynäshamns kommun. Vi var tio skådare som äntrade det stora och välbyggda tornet i en solig och vacker eftermiddag. Bland de fåglar vi såg kan nämnas ett par brun kärrhök, två stjärtmesar och strax innan vi gick upp i tornet hördes en rördrom i vassen. Väl uppe i tornet sågs skedänder, bläsänder, enkelbeckasiner, snatteränder och en spetsbergsgås. En havsörn cirklade runt en bit bort, vidare fanns en hel del grågäss, viggar, kanadagäss, tofsvipor, krickor, några hägrar och en trana. Östra Styrans senaste restaurering påbörjades år 2012 och höll på i två och ett halvt år och har nu åter, efter en tids igenväxtning, blivit en fin fågellokal.

Kvällsutflykten den 18:e april inleddes återigen vid Pilkrogsviken där fågeltornet efter avspaning av området blev lokal för det extra medlemsmötet där föreningens nya stadgar slogs fast. 9 medlemmar hade samlats denna gång i det kalla men annars fina vädret. Även denna gång sågs stationära rödbenor, tre mindre strandpipare och en eller ett par större. Fem storspovar rörde sig runt på fälten kring viken. 8 snatteränder och en mindre flock kricka samt några gräsänder blev facit gällande simänder. En hel del knipa, vigg, skäggdopping och sothöna fanns spridda i området. Tre silltrutar och någon enkelbeckasin födesökte på stranden. En sparvhök motionerade vadarna. Vidare till Tullgarn via ett stopp vid växthuset för kort avspaning av Västerviken. Två gravänder födosökte i viken tillsammans med grågäss och kanadagäss. En grupp av 14 st enkelbeckasiner, en skogssnäppa samt några större strandpipare höll till på strandängen. Sista anhalt blev Häggnäsviken och fågeltornet. Viken höll en hel del dykänder med en grupp på 10 st bergänder (tre hanar och resten honor) samt en honfärgad salskrake som höjdpunkter. Några rödbenor var ensamma vadare.

Kvällsutflykten den 6 april inleddes vid Pilkrogsviken där fågeltornet blev välfyllt eftersom utflykten lockat 12 personer. Som oftast blir man inte besviken vid den här lokalen. För många blev obsarna av 2 fiskgjusar och 2 rödbenor vårens första liksom en tidig kraglös brushane. Ett gäng krickor fanns på plats och 5 sädesärlor visade att denna art nu kommit lite mer allmänt. Mest förvåning orsakade den fint utfärgade mindre strandpiparen. Denna obs är den näst tidigaste i vårt område. Upprymda fortsatte vi mot Mörkö och Skanssundet. Här hittade vi bland annat 4 rödbenor, ejdrar på närhåll och några silltrutar (som kunde jämföras med några havstrutar) Nio vitkindade gäss gick “skällande” in för landning och borta mot Ängsö låg en grupp skäggdoppingar. Vi avlutade kvällen med fika borta vid Sanda-dungen. Där kunde vi i det sista ljuset se en varfågel nere mot Björkarösund och njuta av en spelande morkulla över våra huvuden.